När dagarna är fyllda av fina saker som barnens lekträffar och aktiviteter, mysiga promenader med vänner, fikaträffar, skidor, badhus och åter igen fina fina vänner så fylls jag av lycka. Äkta lycka. Tacksamhet över människor omkring. Tacksamhet för livet. Mina underbara barn. Tacksamhet för all kärlek i vårt hem ♥ Inom mig är dagarna, trots detta, också fyllda av tomhet. Har svårt att försonas med varför min glädje över min underbara familj inte får vara 100%. Mitt i all glädje blir saknaden efter min mittenpojke som allra störst. När glädjetoppen stiger så blir fallet ner desto längre. Jag hoppas också att ni inte missförstår mig när jag skriver så, för tro mig det gör många. Att min glädje ofta får en klump i halsen betyder inte att jag inte är glad på riktigt när jag är glad. Har ni sett citatet av Tomas Sjödin i högerspalten här i bloggen? Det kommer från boken Reservkraft och beskriver detta fenomen väldigt bra.
Lämnar detta inlägg med ett längre utdrag ur boken och med det en hemlig hälsning till en av mina läsare ♥
".... det tar ett helt liv att lära sig, att sorg och glädje inte är varandras motsatser. Att man faktiskt kan vara glad och ledsen - samtidigt. Och viktigast av allt, att det inte är något konstigt med det. Glädje är ju annars inte något komplicerat ord. Det händer att goda vänner, i samma andetag som de undrar hur man har det, tillägger; "Är du glad?" Vad svarar man på det? Varken ja eller nej svarar sant på den frågan. Sanningen är att man är glad hela tiden och sörjer hela tiden. Att den som länge sörjt en älskad livskamrat en morgon vaknar och känner en liten rännil av lycka över pelargonen på fönsterbrädan, innebär inte för ett ögonblick att man sörjt färdigt. Att man måste gå ut från den uppsluppna festen för att gråta en skvätt betyder inte att glädjen där inne var konstlad. Lycka och sorg delar bostad i bröstet. Hyreskontraktet är livslångt. Det är tillåtet att vara glad. Också när man är förtvivlat ledsen."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar