måndag 30 januari 2012

Dolce far niente

Ett uttryck jag kommit att tycka om, både för att jag älskar italienska och för att jag gillar innebörden, är Dolce far Niente. Det ljuva i att inte göra någonting / Bekymmerfri sysslolöshet.

Eftersom jag är mammaledig har min son rätt till 15 timmars förskola i veckan och för oss är de lagda tis-tors. Måndagar och fredagar är lediga dagar och oftast brukar jag höra om han vill till Öppna förskolan eller hitta på något annat. Men Dolce far niente på dig mamma! Att vara hemma är nästan det bästa min son vet, han vill pyssla i sitt rum, baka, leka med sina saker och helst ha pyjamas hela dagen. Idag är det måndag så jag föreslog i vanlig ordning Öppna förskolan eller att träffa bästisen ute i snön en stund men svaret blev "men jag är ju leeedig idag". Så nej, idag är vi hemma och njuter av att göra ingenting.

För övrigt tror jag att fler borde träna på att vara sysslolösa utan att stressa ihop i rastlöshet. Som mammaledig till exempel är det nästan en osynlig lag att man måste "göra" något varje dag. Det är mamababygympa, babymassage, babysång, babyträff, babysim, babylunch, promenader och träffar och aktiviteter av alla de slag. Missförstå mig inte, jag tycker också om att göra alla de nämnda sakerna och tycker självklart att man ska hitta på saker om man vill det! Men - det är faktiskt ganska ofta jag hör mammor runtomkring mig uppgivet säga "Det är ju något varje dag!" "Jag hinner knappt bara vara med mitt barn", "tänk vad mysigt det vore med en heeeel mysdag hemma". Ja.. det är väl det mammaledigheten är till för? Med risk för att hamna utanför mammagänget, att anses som osocial och tråkig, tror jag att många inte riktigt vågar säga "nej tack, inte idag".

Träna här: Dolce far niente
Måste sägas lite släpande, drömskt och avslutas med en liten suck. Känn lugnet.

Träna här också: Nej tack, inte idag.

Ha en fin dag mina vänner!

1 kommentar:

  1. Vi släpar rätt ofta benen efter oss här hemma (med tjocksockorna på) och har lagom med babyträffar;-). Låter jättekonstigt att man bokar in sig på en massa träffar odyl om man känner att man inte hinner "bara vara" med sitt barn. Men jag tror det är lite symptomatiskt m vårt samhälle idag. Vi är rädd att våra små ska bli understimulerade om de bara är hemma med mamma...väldigt märkligt! Hur blev barnen stimulerade förr? Det är ju jättekul att träffa andra barn och mammor men såå himla mysigt att få busa med sitt lilla tandlösa troll:-). Kram och ha en fin dag du med!

    SvaraRadera