Enligt statistiken så har besökarna på min blogg minskat i antal och det är ju kanske inte så konstigt, inläggen har ju också minskat i antal. Men är det någon liten följare som tittar in så kan jag berätta att vår änglakille E ska bli storebror igen, inom några få veckor. Ljuvlig glädje samt stor oro förstås!
Och som uppföljning på DETTA inlägg kan jag berätta att jag tog mod till mig och började jobba på lasarettet igen, första omgången i fyra månader sommaren 2013 och i maj 2014 skrev jag på för en fast anställning där! Att passera i de lokaler jag och min lille E var tillsammans är fortfarande inte lätt, att åka i den hissen vi åkte tillsammans, att dag efter dag heja på den städerska som april 2010 mötte oss med ett glatt "Åh är det dags nu!" den dagen vi skulle till ultraljud för att bekräfta dödsfall.. Klumpen växer till sig i halsen och minnena smärtar. Dock går det bättre och bättre, vissa dagar känner jag till och med helt motsatta känslor inför att vistas där, som något verkligt att ta på. Där var vi faktiskt tillsammans, där inne höll jag faktiskt dig, i denna korridoren skjutsade jag dig i BB-sängen, där inne var du hos mig, jag höll din lilla hand.
Hos mig, fast ändå inte. Precis som nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar