I vårsolen

Nu är den här igen.. Vårsolen.. Den borde kännas lika fin för mig som för alla andra men det gör den inte.. Den gör förbannat ont. I varje solstråle finns så starkt minnen om vår tid tillsammans. Mars´ då jag förväntansfullt hade barnvagnen i hallen, bäddade och tänkte snart får vi gå ut i solen du och jag, min älskade bebis..Barnmorskan sa du mådde så bra och snart skulle finnas hos mig. April´ då mitt lilla barn föddes och kom upp på mitt bröst, inga hjärtslag och inget skrik.. Förutom skriket inom mig som skar genom hela min kropp. Du låg i min famn och vi var tillsammans, jag pussade din panna och du blev blöt av mina tårar.

Vi valde din gravplats i vårsolen, försökte ge storebror en lekstund i vårsolen, hälsade på dig på lasarettet flera gånger i vårsolen.. drog för alla gardiner hemma för att inte se vårsolen.. Nere i en källare sa vi vårt sista farväl för att sedan lämna dig och gå ut i vårsolen, två timmar senare bar din pappa och jag dig till din viloplats. I vårsolen.

Tre år känns ibland som tre dagar.